morjaglever

Lämna AC:n? Aldrig i livet! Vi har blivit förälskade i vår bungalow och de kalla nätter vi får spendera där. Känns lite ont i hjärtat att behöva lämna vårt kärleksbarn imorgon och byta ner oss till antagligen sämre standard. Idag har vi för övrigt varit tightare än nånsin förr med vår boning. Denna dag är nämligen dagen efter the grand Full Moon Party. Det säger sig självt varför vi tillbringat mest tid inomhus just denna dag. Vi ackompanjerades av vår temporära storebror Jimmy som vi kallat hit från Koh Tao. Han är vår ängel Gabriel och eviga beskyddare med ett fighterface som håller borta allt det onda. I hans närvaro känns ingen rädsla eftersom han är thaiboxare på elitnivå. Trots sina fina meriter och nyinskaffade titel som vinnare i senaste matchen tilldelades han en plats på golvet, av han själv till och med hah!

Så denna dag fick vi genomlida utan hans sällskap. Vi har lidit i bungalowen mest hela dagen på grund av ohjälplig trötthet. Keso i hjärnan och reumatiska stickningar i händerna har präglat dagen, alkohol är en härlig dryck. "Är det ägg i pannkaka?" Var en kommentar som fälldes vid frukostbordet utan nån som helst inblandning av tankeverksamhet. Full Moon var i vilket fall som helst helt sick med galet mycket folk. Rutschkana, buckets, musik, dans och härj på bord var kakans innehåll. Tyvärr blev följden en stulen plånbok som nu polisanmälts hos otrevliga thaipoliser.
 

Stay tuned and keep it real. Nu ska vi sova och njuta lite till.

Vi orkar inte tänka, skriva eller prata mer. Koh Phangan har tagit musten ur oss totalt idag. Vi har snorklat, klättrat och paddlat kajak och suttit och solbadat på en båt mest hela dagen. Men några fina (och mindre fina) bilder blev det. Helt fantastiskt dag och man kan nog tala för alla att vi är kempe nöjda! Vi avslutade dagen med film i en hysteriskt dålig kvalitét.

Stay tuned and keep it real!

Vi kan inte direkt påstå att vi saknar Sverige efter uppdateringar om det allmänna väderklimatet men vi saknar det privilegium ett hem har att erbjuda big time. Det vi känner avsaknad av är:

* svensk husmanskost (cravings för gröt!!!)
* en riktig toalett
* rentvättade kläder
* duntäcke
* kanal 5

Men so far so good, Koh Tao tog andan ur oss och vi lämnade ön med vissa lärdomar:

* att se ut och agera som en certifierad dykare (undervattenstecknen används flitigt även i vardagen ex banka på bröstet= running out of air blir istället running out of alcohol)
* att kineser är pålitliga när det kommer till massmord av kackerlackor
* att ölet Chang är mindre pålitligt än kineser när det kommer till massmord av kackerlackor
* tyskar kan inte prata engelska och inte spela volleyboll
* att solskyddsfaktor faktiskt inte är så dumt

Nu är i alla fall medicinkuren över för di små så nu kan livet börja igen. Hälsotillståndet har varit svajigt men nu står vi på fötter igen och ska ta igen förlorad tid. Så vi lämnade svåra dagar på Koh Tao, kanske för att återvända, och ska skaka våra lurviga på Koh Phangan. Här kommer för övrigt vårt liv i bildspel! Enjoy.



Stay tuned and keep it real! Fred ut.

Har haft ett par dagar av valbehovlig recovery. Buckets ar farligt, farligt men harligt, harligt! Men vilket dunderbra avslut vi hade pa dykarkursen! Har mest legat pa stranden de senaste dagarna och jagat var nyinkopta boll. En klockren hobby pa den thailandska playan.  

Dock saknar vi undervattenslivet och kanslan av viktloshet, neutral buoyancy! Traffade lite vanner fran Hitta Nemo och diverse sjogurkor och andra fiskar.
Anna och Alexis (Ingen skrall) har drabbats av nagon slags infektion och kakar nu tio tabletter per dag, men de overlever. Nu ska vi fylla tomrummet i vara magar!

Stay tuned and keep it real!

Är härmed fyra certifierade dykare med varsin Chang i handen! Idag var dagen då vi avslutade 3 kvällar/nätter nedgrävda i dykarboken i Open Water-kursen på Koh Tao. Vi avslutade med bravur med endast tre felaktiga svar på vår sluteximination! Inte ens det faktum attt vi vägleddes av en sexig dykguru kunde få oss distraherade från målet, han hette tyärr inte Bond, James Bond, men inte långt ifrån, Julian aka Jules. Det var verkligen shivers down the spine! Grundregeln i scuba diving är att aldrig sluta andas, och Jules demonstrerade med glädje hur vi skulle kunna klara av att fortsätta andas ut utan regulator genom en entonigt läte as in bup, bup, bup, bup... Detta läte har garanterat inpräntats i våra hjärnor.

Efter denna pärs, kackerlacksinvasion och vita vecka ska vi nu fira med bravader! Vi ska bli Chang. Nu fortsätter vi ut i natten men vi återkommer när vi har mer tid!

Keep it Chang and stay bup!

Vår frånvaro här på bloggen kan förklaras med att vi lidit av nattliga besök senaste tiden. En av gångerna stod en skyhög taiwanes till rumskamrat för beteendestörningar, som promt skulle be om facebook, mail, hemadress mitt i natten då vi redan led av att fläkten inte fungerade. Alexis, i underslafen, fick utstå detta echel mest. Hon räddade situationen med att fint lägga fram för honom att vi minsann inte har såna nymodigheter i Sverige. Nää då. I Sverige håller vi på den hederliga traditionen med brevväxling. Taiwanesens pupiller blev om möjligt ännu större. Han tackade ändå så gott för att han fick en falsk hemadress av "Alechis".

Efter bara nån timme gjorde nästa kioskmongo entré. Denne var dock påverkad av annat preparat. Vi kunde snabbt dra slutsatsen av hans ihållande fyllehicka att han hade överkonsumerat den beryktade alkoholhaltiga drycken. Denna någon var ingen mindre än hotellvärden Jack som hade ett mission som han sa bestod i att "gå upp och säga godnatt till oss". Yeaaah... Vi tackade för vänligheten och avslutade med LAA KON!! (=hejdå) Men nä, Jack verkade trivas i vår närvaro så visst skulle väl han stanna kvar! Vi fick ta till vår kvinnliga pondus så att han förstod att han var tvungen att lämna rummet. Nästa dag mötte vi honom i receptionen då han hade hoppat av piedestalen för att stoppa svansen mellan bena.

Vi har även råkat ut för andra sovbekymmer när vi har omlokaliserat oss från big city life in Bangkok till öhavsliv på Koh Tao. Buss och färje-färden tog totalt cirkus 12 h och största delen av tiden bestod av överspeedade ögon som vägrade lyssna på kroppen som ville falla i koma. Vi undrar nu om sömnlösheten beror på jetlag eller kanske allmän excitement i tillvaron. Det här med sömn är ett väldigt frekvent använt samtalsämne among us faktiskt. Reptilhjärnan har kickat igång och vi använder oss av statusuppdateringar i vår in-group mest hela tiden, nästan i form av verbalt twitter. Vad innehållet består av ska vi inte gå in närmare men det vara utrop som "Nu är jag hungrig", "Åh vad jag är trött", "Jag måste gå på toa". Vi har bara behov av yttra oss om detta och skiter egentligen i om nån lyssnar.

Vi är tillbaka på ruta ett igen och har nu satt oss vid skolbänken för att börja stimulera våra förslappade halvdöda hjärnceller. Ämnet i skolan är DYKNING! Ett ämne som vi inte hittade på västerhöjdsgymnasiet iaf! I några dagar ska vi gå igenom diverse moment. Nu ska vi börja studera vår första läxa som redan är utdelad av vår danske magister. Förresten jobbar vi på att komma åt lite snabbare internet så vi kan lägga upp lite bilder. Vi vet ju att ni vill ha lite picture moments istället för en massa svart text. Som man brukar säga, en bild säger mer än tusen ord och då sparar vi även lite energi i värmen.

Stay tuned and keep it real

Idag fyllde vi kulturkvoten för den här resan, så nu har vi det gjort! Självklart var vi även här missanpassade i temple tour-gruppen, den här gången med för lite kläder. Detta resulterade i kläder a la thai-rockabilly stuket och övermatchande orange hawaiikläder. Sveriges höstmode med lager på lager-konceptet kunde vi konstatera inte har anammats i den thailändska varmluften då vi nu fick känna på hur det verkligen känns då svettlökar frodas, gror och sprids. Vi blev till och med utskattade av urinvånarna. Måste trots detta tillägga att det absolut var prisvärt och en otrolig upplevelse att få se där kungen ber, och få klättra upp på utsidan av ett av templen. Fem av fem riskorn!

Eftersom det är regnperiod nu i Thailandet kom det en rejäl regnskur på kvällen. Som en tsunamivåg uppdelad i biljontals vattendroppar. Efter besöket i China Town försökte vi få tag i en taxi på the main road för att undvika vätan, vilket vi (självgoda, narcissistiska, apegocentriska svennejäntor som tror vi regerar världen med blåa ögon och förföriska hårsvall) givetvis trodde skulle vara snabbt och enkelt fixat men det var svårare än att nå Nirvana! Svårt alltså. Det var nästan så det blev samma outcome som när Carrie i Sex and the City 2 som ren desperado försöker få tag på en cab. Dock valde vi att vinka in en tuk tuk-förare till vägkanten. Observera att en tuk tuk-bil har plats för max 3 personer samt inga väggar. Låt oss likna det vid en moppe med flak. Eller en EPA-traktor för all del, så ni från Tidaholm som läser också kan relatera till detta slags fordon;) Men platsbristen och det allmänna skicket av skrotet hindrade oss inte. No. Niet. Nietsky. Har man vanan inne att klämma ihop sig i baksäten har man fått given lärdomen att kvinnors höft mot höft är direkt att slopa, utan istället köra höft, rumpa, rumpa höft. Två bak i sätet och två längst fram på kanten. Backseat love, backseat love tuk tuk tuk tuk tuk tuk tuk!

Nu har vi käkat oss mätta på mat, är kulturellt fullproppade och allmänt in a chillbase mood så nu väntar biljardbordet. Ärta ut.

Stay tuned and keep it real.

Då så, vi överlevde 8-timmarsflighten. Första anblicken i det enorma planet var positiv, mycket positiv. Tyvärr kom det ganska snabbt till vår kännedom att det vi förtjust tittade på var utrymmet i planet för alla första-klassare. Ju längre in i flyget vi kom desto oskönare och grönare. Ju mer krympte utrymme mellan ben och säte. Standarden sjönk rätt rejält kort sagt. Det som såg ut som en jetset-dröm till en början med breda säten förvandlades till en mardröm a la Ryanair-style. Den utimata sovpositionen var svårfunnen. Den enda som verkade oberörd av diskomforten var toalettbruden. Väl utanför flyplatsen kom värmeböljan och slog emot oss värre än Glambarens luftfuktighet en vanlig torsdagskväll. Jeans var helt fel och shorts såååå rätt.

För övrigt kom vi under resan fram till att organisering och framförhållning värderas olika högt av oss samtliga. Kajsa, välstrukturerad som en utarbetad/arbetsskadad arkivator har med sig en skinnpärm där hon förvarar alla viktiga papper samt en reseplånbok där alla andra importanta tillhörigheter finns att finna. Flashig som ett as är hon. Från hennes topstandard och världsklass i ordning kommer Anna på andra plats med en papperspärm vilket inte är helt att fördöma, därefter Alexis med en plastficka som ju faktiskt inte heller är fy skam och från första plats till sista plats kommer dagens loser, Alexandra, som har valt att förvara allt i från pass till flygbiljetter i en konservativ grön apotekspåse årgång -97. " Funkar asbra. Funkat i alla år. Varför slänga ett vinnande koncept?" Citerar Alexandra Horsley 02-09-2010, klockan är 20:54 lokal tid.

Titeln dagens loser var dock svårbestämd denna dag. Anna kämpade hårt om utmärkelsen då hon tidigare under eftermiddagen råkade ut för en liten incident då hon första gången öppnade resväskan efter flygplansfärden. Det hennes ögon möttes av i resväskan var kläder, givetvis, MEN alla var täckta i grova havregryn. Självklart hade havregrynspåsen läckt vilket inte är helt otroligt eftersom den inte var säkerhetspackad i en plastpåse. "Det här är bara början" säger hon och varnar bloggens läsare för kommande, garanterade, missöden.

Om någon är nyfiken har vi bokat tempeltour till imorgon för att få en kulturell upplevelse (CHOCK). Vi har även bokat dykarcert på Ko Tao. MATEN ÄR GUDOMLIG OCH PRISET PÅ DEN ÄR SKRIVET AV GUD! Slutpläderat.

Stay tuned and keep it real.

Befinner oss nu i ingenmansland. Wien närmare bestämt. Vi inväntar nästa plan till Bangkok, i nyktert tillstånd tro det eller ej. En hel arbetsdag har vi spenderat här, mestadels på toaletten för vissa av oss i ren nojja, nämner inga namn för det är uppenbart (Anna) Kosten vi ätit har bestått av fett och kött. Kött fifan. (Alexis) Resten av tiden har sovits bort i massagestolar samt på ett iskallt stengolv. Tänka sig att en mössa kunde komma väl till pass! (Alexandra) För att fördriva tid hade vi även två tävlingar, där en viss person utmärkte sig som dagens loser i båda internkamper, bland annat uppvisande av eländig tungteknik med Malaco-snören (Kajsa)

As we sit here och redan ovan nämnt ordet "nykter" kommer vi fram till ett enat beslut att låta bli denna gudomliga dryck i en vecka. Vi håller våra tummar och det återstår att se hur pass länge denna överenskommelse kommer att hålla och hur länge självdisciplinen räcker. Detta blir som rehab efter sommaren och en nystart på ett ännu onyktrare liv. FULL MOON PARTY!!

Vi känner dock att vår trupp inte är fulltalig förrän Tove Kullberg, Kove Tullberg, kommer ner och beblandar sig sin svensk-bleka hud med vår thaibränna.

Auf wiedersehn kära familj och vänner! Stay tuned and keep it real.